Det har gått 1,5 månad sedan.
Den där dagen när jag klev ut genom dörrarna på Vrinnevisjukhuset från Linnea-enheten där du låg.
Och till den signalen som kom när jag satt i biljettkön. Signalen som kännetecknade ett sms från min bästa vän. Som berättade att du var borta, att du inte hade orkat kämpa mer.
Åh vad jag saknar dej nu idag just ikväll älskade vän.
Du fattas mej, Du fattas OSS. Elliot och Lykke saknar dej jättemycket.
Pia; vänner för alltid ❤💞